1) ขี้ = avfallsprodukt Här följer några vanliga sammansättningar. Det finns många fler. ขี้ är ju dessutom verb och motsvarar vårt "skita". Det finare ordet heter ถ่าย [thàaj]
ขี้วัว [khîiwoa] = kobajs ขี้นก [khîinók] = fågelbajs ขี้หนู [khîinoo = råttbajs (Jfr พริกขี้หนู = den lilla starka pepparfrukten) ขี้มูก [khîimôok]= snor ขี้ตา [khîitaa] = "ögongegga" ขี้เถ้า [khîithâo]= aska
ขี้ผึ้ง [khîiphueng] = vax, honung ขี้เล็บ [khîilep] = lort under naglarna
ขี้หู [khîihoo] = öronvax ขี้แร่ [khîir^ää]= slagg ขี้เลื่อย [khûej] = sågspån
2) ขี้ är en förstavelse som betecknar en benägenhet till något. Den sätts ibland framför ett adjektiv (som ju på thai används som ett verb, men mer om det en annan gång) och ibland före ett verb. På svenska kan man ibland översätta det med ett adjektiv och ibland med ett substantiv eller både och.
ขี้เกียจ (เกียจคร้าน)[khîikìet = lat (används ofta i betydelsen "vill inte" t.ex.
ขี้เกียจไป = jag vill inte åka) ขี้เหนียว [khîiniao]= snål ขี้กลัว [khîikloa]= rädd ขี้โกหก [khiikåhåk]= lögnaktig, lögnare ขี้โกง [khiikång] = lurendrejare ขี้ฟ้อง [khîif´åång] = skvaller bytta ขี้เมา [khîimao]= "fyllo"
ขี้หึง [khîihueng] = svartsjuk ขี้โมโห [khîimåhåå]= "med kort stubin", en som lätt blir arg ขี้อาย [khîiaaj]= blyg ขี้โรก [khîir^ååk] = sjuklig
Sedan när det gäller ฝรั่ง betyder det ju både guavafrukten och västerlänning. Mina lärare på språkskolan i Bangkok brukade säga: På förmiddagarna undervisar vi "farang" och på eftermiddagarna äter vi "farang"
