Ämne: "legolas - Min berättelse - Jag flyttade till Thailand - Fråga mig vad ni vill"

[legolas]

Bond uppmuntrade mig att starta denna nya tråd. Om hur det funkar med att flytta hit ner till Thailandet. Menandes att det vore bra för de som till äventyrs vill planera att göra detsamma.

För mig startade det med att jag åkte med en kompis hit ner i maj månad 2008. jag hade aldrig ens tänkt tanken att åka till Thailand innan dess. Vafalls åka till ett land fyllt av enbart vid sidan av vägen-arbetare?? Ett land där bara perversa typer åkte!!! I alla fall så sade min omgivning hela tiden detta till mig. Och de starkaste och envetnaste åsikterna hade förstås kvinnorna, falangtanterna i denna fråga.

Föga visste jag då hemma i Sverige om varför kvinnor var så starka i sin åsikt om just Thailand, jag förstod ju inte förränn jag flyttat ner om hur "hotad" den svenska falangtanten kände sig. Där hela falangtantens värld kastades omkull när en den ena och än den andra gubben/mannen/killen drog iväg till Thailand och ut ur hennes "garn". Hon kunde aldrig, och kommer aldrig att förstå den ekvationen. Kunde inte förstå hennes egna huvudroll i det hela. 

Nog om detta elände, nu till det fantastiska. Vi åkte ned, stannade i 10 dagar, jag träffade min nuvarande fru redan 3 dagen härnere, och sedan höll vi ihop resterande 7 dagar. Det kändes faktiskt lite halvkonstig där jag var med en kvinna som var 24 år yngre än mig, alltså i samma ålder som min egna dotter i stort sett. Men det gick över efter cirka 27 sekunder 

Jag hade en fantastisk semester dessa 10 dagar, den klart bästa semestern i hela mitt liv, inkluderandes de jag haft med min familj tidigare. Jag lämnade Thailand och min dam med ett löfte om att komma tillbaka snabbt igen. På planet hem, så fick jag de värsta ångest och panikkänslor jag haft i hela mitt liv.

Redan när planet baxade ut ifrån flygplatsen i Bangkok, så hade jag bestämt mig för att på något sätt flytta ned hit till Thailand.Hela den resterande biten hem, så satt jag med papper och penna och miniräknare, och skrev upp; a) Varför jag icke skall flytta till Thailand b) Vilka problem är det som jag måste lösa om jag skall flytta till Thailand.

Det blev ett himla skrivande förstås, men jag måste säga, att detta var väldigt bra att ha gjort. Mitt "problem" som jag belyste på detta sätt med att beskriva det i detalj under dessa 10 timmars flygande hem, Det gjorde att när jag kom hem hade ganska klart för mig vad jag ville och att jag kunde klara det.

Jag kom hem, började arbeta direkt, och första kvällen så bekräftades i mitt inre alla de tankar jag haft, jag försökte att se "nyktert" på det hela, så det inte BARA handlade om kärlek eller berörd, vilket ofta oss mäns beslut gör. Jag kände bara; JAG VILL KOMMA IFRÅN SVERIGE, OCH JAG VILL FLYTTA NER TILL THAILAND.

Jag fick också mina egna svar på VARFÖR jag ville åka ner, och vad som låg  bakom att jag som varit ungkarl i så herrans många år innan detta, jag plötsligt blev så sugen att lämna mitt liv. Man fann ju ganska snart då efter att man dissikerat sitt egna liv, hur mycket den svenska kvinnan påverkat ens liv. jag tänkte igenom alla de tillfällen och alla de situationer där jag fullständigt varit häpen över uppförandet ifrån falangkvinnorna här i Sverige.

Jag talar nu om de jag mött i mitt egna liv. Jag talar inte om alla de underbart bra kvinnorna som säkert finns därhemma. Min känsla, nu när jag hade bestämt mig var FRIHET, jag kände mig fri, oket liksom hade lyfts ifrån mina axlar. Jag hade sluppit ut ifrån ekorrhjuklet äntligen efter 45 års arbetande och kämpande med att få det att gå ihop i långa perioder i ens liv.

Jag kände att det jag lämnade efter mig här i Sverige var liksom klart. Min dotter var 35 år. Mina barnbarn, den äldsta var 15 år, hade det OK, mina föräldrar var döda och mina syskon gav mig ingen anledning att stanna hemma, detta var mitt liv och ingen annans. Nu var det dags att ta hand om legolas äntligen.

Och jösses vilken energi jag fick i kroppen, ni skulle bara veta. Jag hade under hela denna tid daglig telefonkontakt med min nuvarande fru, och allting var OK hela tiden. Hon visste dock inte riktigt hur mycket jag tänkt på att flytta ner till henne, utan hon visste enbart att jag skulle komma tillbaka snart.

Snart, på dagen 3 veckor efter det att jag lämnat Thailand,så var jag tillbaka igen. Och vi var nu inne i juni månad 2008. Det var naturligtvis gött att komma tillbaka igen, och vi hade en fantastisk tid tillsammans de 10 dagarna jag var där med min tillkommande. Dock så låg det hela tiden i luften, -"Vad skall hända nu, undrar vad han tänker", detta var alltså min frus tankar, hon visste ju egentligen inte någonting.

Jag berättade då för henne att jag var färdig med mitt liv i Sverige och att jag tänkte flytta ner till Thailand, till henne, om hon ville. hon sa - " vhen"?? Ni vet med det där uttalet. jag svarade henne, - " soon, maybe already in august, next month". Jag tror inte hon riktigt vågade tro på det hela, utan höll sig lite på sin vakt. Men ändå så tillät hon sig att visa lite glädje. Hon vågade nog inte riktigt tro på det hela förränn jag var "på plats" liksom.

Jag åkte tillbaka hem igen efter 10 dagars vistelse. jag satt återigen på planet hem och planerade, full av livslust, och där fanns ingen bakåtsträvare som höll mig tillbaka, och jag satt där och började att detaljplanera alltiing som måste göras för att få detta att funka, Och herre [j vla] vad mycket saker man har som "kokar" i sitt liv, Inte fasen visste jag vilket jädra intensivt liv man levde, inte undra på att man drog på sig blodtrycksmedicin och annan skit.

Min "lista" över de saker som jag MÅSTE göra innan jag flyttade blev alltså lång, men den var nödvändig. Jag kommer väl inte ihåg exakt alla punkter på listan men skall nämna ett par av dem i alla fall:
- När skall jag flytta ner - flyger 5 juli 2008.
- Tala med lägenhetsägaren (hyreslägenhet), be om tillåtelse att hyra ut 2:a hand.
- försöka att finna någon som vill hyra min lägenhet i andra hand tills vidare...
- Ändra hos skattemyndigheten och övriga myndigheter min vistelseadress
- Ta nödvändiga sprutor såsom hepatit a+b

- Skaffa ett non immigrant O-visa på konsulatet
- meddela alla mina vänner plus släkten om att jag nu försvinner ur deras liv, skicka flyttkort..
- Det största jobbet - rensa min lägenhet, tänkte hyra ut den möblerad tills vidare.. och
  jösses va grejor man hade. Jag rensade som om jag icke tänkte komma tillbaka igen. Vilket
  innebar att jag slängde en jädra massa saker. t.ex. hela min boksamling direkt i
  sopcontainern, alla mina kläder förutom ett par t-shirts och shorts plus alla mina skor pang
  bom till "Missionsförbundets begagnandemarknad".

Det blev ett [¤#@@¤%] jobb med att hitta någon att hyra min lägenhet, men tack vare Handels-kammaren, som hade en avdelning för detta, så hittade jag en kille med familj som idag satt och betalade 20.000:- i hyra bara för att bo i pissecity i Göteborg, Vad bra med ett barn??? Nu fick han en 89m2 3:a i förorten för 7.700:-, jag lade på runt 1.000:- för möblerat!!!

Nu närmade sig allting dramatiskt, jag "såg" min framtid och jädrar vilken känsla det var. Nu skulle man få de där extra åren i sitt liv, de åren som förvägrades mig i Sverige enbart tack vare min ålder. Samhället hade räknat ut mig vid 50 år och framåt, men jag hade inte räknat ut mig själv. Därför tog jag denna chans att få "leva" lite grand de sista glimrande 20-25 åren i ens liv... (i bästa fall)

En av mina polare som var himla glad för min skull (snickare), överaskade mig med att erbjuda sig att snicka ihop en bra låda, så jag kunde skeppa de saker som jag ville ha med mig till Thailandet. Jag hade ju planerat ganska ordentligt vad jag skulle ha med mig, så där var jag inte ovetande. jag gav honom måtten på lådan så jag skulle få in mina saker. I mitt fall räckte det enbart med styvt 1,7m3 låda.

Jag fick då med allt det nödvändigaste såsom datorn, mina gitarrer plus lite annat. Alla möbler och sådant lämnade jag, skitsamma, det var bara prylar. Det var tufft, men jag var stark och "släppte taget" om alla mina prylar. jag visste ju inombords att jag aldrig skulle se dem igen. Mitt avtal med de som hyrde lägenheten var ju att de skulle betala extra till mig under ett år, och sedan fick de behålla allting i mitt hem. Men det går, allting går, bara man är motiverad, eller hur?

De sista dagarna och kvällarna tillbringade jag på kontoret, fick fråga om lov att övernatta där, liggandes på golvet bredvid mitt skrivbord. Mitt hem var redan uthyrt fr.o.m. den 1 juli, mitt flyg går ju den 5 juli. Men inga problem, jag fick gott om tid att få allting i detalj att funka, hade ju tiden där på kvällarna på kontoret att tänka på allting kändes det som.

Men nu, erkänner jag, där på kvällen, när jag sitter på min arbetsplats, då kommer det ett litet gnagande tvivel, viskandes:  - "vad har du gjort, vad ända in [¤#@@¤%] har du ställt till med?" Man känner lite panikångest. Men då tar man sig i kragen, och tänker på allt det goa och positiva och glädjande med att flytta till Thailand.

Fan, jag hade ju t.om funderat ut hur jag skulle bo därnere, och hur jag skulle kunna tjäna ihop lite extra pengar. DÅ hade jag inte mycket grepp om det här varken med Visa eller uppehålls-tillstånd eller workpermits etc... Min tanke var att jag skulle bo på kompisens hotell i värsta fall, hade fått ett kanonpris, och där skulle jag jobba som trubadur 3 dagar i veckan.

Nästsista dagen på golvet på kontoret på kvällen, så talade med med min tillkommande, och hon var himlastormande glad nu, hon vågade (nästan) tro på att jag skulle dyka upp. Hon talade om för mig att hon gärna ville bosätta sig uppe i Chaiyaphum, där hennes familj bodde.
jag sade till henne direkt inga problem. Att jag gjorde rätt, det visste jag inte då, men det fick jag bekräftat efterhand som vi bodde däruppe.

Jag kom till Thailand den 6  juli 2008, Yongyut stod där och väntade, och jösses sicken lättnad jag såg hos henne,,,,, Nu började både hennes och mitt nya liv härnere, och det var en go feeling, Plötsligt så var det bara lätt att leva kändes det som, trots den grymma värme som slog emot mig när jag steg ut ifrån flygterminalen.

Det finns en fortsättning på det hela,,, vad som hände sen.... Men den vet jag inte om ni är så intresserad utav???

legolas

[Wanpen]

Härlig berättelse, fortsätt bara 

[Berralund]

Härlig berättelse, legolas. Fan, man blir ju inspirerad ju! Men skall jag flytta ner så får jag nog jobba några år till. Och HON är ju hos mig i Sverige!

Fortsätt för allt i världen din berättelse, kan knappt vänta! 

[Gazton]

Bra där 

[Gaae]

Väntar på fortsättniningen....

[Kycklingen]

Tack för en underbar berättelse, jag liksom dom andra vill gärna höra fortsättning på detta. 

[legolas]

Forts, från imorse....10 januari 2011

Jag hade väl egentligen ingen riktig planering om vad som skulle hända nu efter det att jag hade landat. Tänkte mig väl att Yongyut skulle ta hand om den biten. Saken var den att jag hade fått sitta och vänta på flygplatsen i lite mer än 4 timmar innan Yongyut dök upp. Varför??? Ju helt enkelt därför att hon inte kunde läsa och skriva engelska.

Hon hade inte fått tag i någon som kunde översätta mitt mail med ankomsttiden... Sådan bagatell kunde lätt ha avgjort hela min och hennes framtid. Jag satt där och väntade och väntade och undrade var i hela friden hon var någonstans. Till slut så ringde jag henne, och hon låg och sov. Som tur var så fanns hon i alla fall i Bangkok, och inte i hemmet 34 mil norrut i Chaiyaphum. ja det hade väl varit vackert.

Till slut kom hon, och klockan var nästan 10.30, jag hade landat 05.55, jag satt och funderade på alternativ om hon inte kom. jag hade ju mitt alternativ som jag nämnde förut, alltså Jomtien, hotell och leva livet därnere, och supa skallen av mig, men hur kul är det då.... Men som tur var så dök hon upp, och vi gick ut ur flygterminalen.

Vi pratade om att ta bussen upp till Chaiyaphum, hon förklarade att först så måste vi ta en taxi till busstationen och sedan bussen, vilken skulle ta cirka 5,5 timmar på sig. Utanför så stod där en taxi, och jag frågade Yongyut, vad kostar det med taxi upp till Chaiyaphum, jag är  skettrött efter min resa. Hon dividerade med chauffören och vi fick ett pris på 5.000 baht. Bra eller dåligt, skit samma, vi tog taxin.

När klockan var cirka 16.30 så var vi framme och man undrade ju vad man hade gett sig in på. jag hade inte sett varken beskrivning eller fotografi av stället vi skulle bo på. Det visade sig att vi skulle bo i Yongyuts systers hus. Hon själv bodde och försörjde sig i khon Kaen medans då Yongyut tog hand om hennes 2 barn Soda (pojk 8 år och Namkaeng 6 år). Med  Yongyut bodde också "alfamamman".

Jag kom till ett ganska modernt hem i den meningen att det var ett snyggt stenhus med 2 våningar och rejält stora rum. Det fanns en TV och en tvättmaskin och en gasspis. Det var allt. Det fanns inga möbler mer än en bokhylla där TV;n stod placerad.

De satt på golvet och gjorde allting, typ pratade, sov och käkade mat och tittade på TV. jag stod ut i runt 3 dagar, sedan pratade jag med Yongyut och förklarade att jag inte var varken indian eller thai och jag har klara problem att sita längre än 4 minuter åt gången med korslagda ben.

Dagen efter det snacket så åkte vi och började att handla upp oss på möbler. Rejält med möbler. Vi handlade sängar, matsalsmöblel och TV-möbler. Vi handlade på oss A/C 2st samt ett gäng golvfläktar. Det såg nu riktigt trevligt ut därhemma. Men närvaron av alfa-mamman störde mig lite grand. Jag hade lovat Yongyut att ta hand om henne och de 2 barnen, inga problem. men  jag varken ville eller kunde klara att ta hand om fler familje-medlemmar

Forts. följer.........kanske...

[Berralund]

Kanske fortsättning? Det måste det absolut bli. En karmapoäng kan kanske sporra till vidare skrivande.     

[Wanpen]

Måste fortsätta, är ju spännande
va som kommer sen, karma
från mig 

[Bond]

Mycket intressant legolas 

Väntar med spänning på fortsättningen 

[Gazton]

Riktigt bra! 

En intressant  reflextion var att du hade sådana fördomar om LOS innan du åkte ner första gången

Citat:


-För mig startade det med att jag åkte med en kompis hit ner i maj månad 2008. jag hade aldrig ens tänkt tanken att åka till Thailand innan dess. Vafalls åka till ett land fyllt av enbart vid sidan av vägen-arbetare?? Ett land där bara perversa typer åkte!!

[legolas]

Att vara ärlig är ett användbart attribut. Att många faktiskt i sin okunskap tror detta om Thailand är nog ett faktum.
Det räcker väl i stort sett att boarda Thai Airs flygplan på Arlanda för att radera denna hemska åsikt. Thailand är förstås ett land som alla andra länder.

Men vet man inget, så bildar man sin uppfattning utifrån vad man hör och läser, och i mitt fall så hade man hört utifrån periferin någonstans att där var pedofiler och där var vid sidan av vägen-arbetare, och att de käkade ris i stora mängder och att folket ansågs vara vackert.

 

[legolas]

Nu glider den fortsatta historien vidare via min "dagbok". Vill be Er notera och acceptera att den skrevs vid den tidpunkt när allt skedde, alltså för nästan 3 år sedan. Och om mina åsikter är annorlunda nu idag, så beror det som sagt var på i så fall att tiden ändrar allt. Också åsikter förändras, rundas av i kanterna lite grand eller försvinner helt med tiden.
infört den ....11.1.20100

18 augusti 2008
Jag blir väl omhändertagen, kvinnorna här har en utpräglad servicekänsla som jag respekterar  väldigt mycket för min del.... Jag är numera väldigt ren, jag duschar gärna lite extra varje dag,det är ju så himla gott att bli omhändertagen. Betänk att det är en gammal ungkarl som vi pratar om nu (hehehe)!!! Alla är görtrevliga mot mig, som jag sade tidigare, jag ar DERAS falang, det finns ju inte så många utlänningar här, så de är görgoa mot mig!!!

Priserna är något helt fantastiskt,, jag har rabblat en del för Er, så jag skall inte upprepa det, men  vi storhandlade igår, ja kanske inte STORHANDLADE direkt, men 3st fulla plastkassar med mat,  och det kostade till min fasa 400 BAT, sedan räknade jag efter, OK da.. 80:- SEK!!! Tyvärr ar det ju som så att man har blivit lite BAT-SNÅL, sa man grinar lite varje gång man måste betala, trots  att det ar så himla billigt!!

Jag lovade att berätta varför jag numera kallas Thailands mr Bean!!! Jo följande små saker har hänt mig hittills:

•Min tillkommande tog som vanligt hand om mig en kväll, denna gång ville hon dock karva  mellan mina tår, och det ar ju gott, eller hur?? sagt och gjort, när hon kom till höger stortå,  sa slant hon med kniven, och det blev ett litet jack, inget att bråka om för en viking!! Dagen  efter så levde alla Thailands bakterier loppan i detta lilla sår. och vi fick åka till kliniken,  doktorn ville operera, och det gjorde han, gav mig en spruta i tån och sedan så gjorde han  det han skulle, livligt påhejad utav hederliga svenska svordomar. Allt gick dock bra och idag  efter det att jag glömt detta trauma, så är tån OK igen...

•Sängen jag berättade om, på natten (första natten) skulle man upp i vanlig ordning och pinka,  sprang rakt in i kanten pa säng:javeln, lill-tån gick fullständigt i smulor. Och på morgonen  blev det kliniken igen, doktorn gav spruta återigen, jag såg ett litet leende hos honom, och sedan  sade han de uppskattade orden, - ”jag tror inte den nageln överlever 2 veckor”. nu idag mår jag OK, men lill-tån är inte granner längre...

•I tisdags hade det kliat i 2 dagar på armar och ben och huvud, gick till kliniken (3:e gången)  och läkaren sade att jag var allergisk, det blir så när falanger kommer till värmen och svettas  konstant hela tiden, ni får åka till Khon Kaen (15 mil) och kolla vad du är allergisk mot....  på eftermiddagen sade min tillkommande nä... inte är detta allergi inte...(hon ar gammalt sjukvårdsbiträde) vi åker till hospitalet istället.

Där fick vi en trevlig kvinnlig läkare, som sade att detta inte alls är allergi, det är en bakterieinfektion som man lätt utvecklar i värmen härnere!! Medicin och ett glatt humor fixar detta... 5 dagar senare c:a så är det ungefär status quo, jag tror nog mer på min egna teori. Kliandet uppträder enbart där solen kommit till, och jag har nog blåsor pa grund av för stark sol... så jag får hålla mig inomhus nu under Olympiaden, ve och fasa va tråkigt!!!

•sista olyckshändelsen: vi var på en supermarket, och handlade mat, jag var tröttast pa eländet och föreslog mat i kafeterian, vi gick dit, jag satte mig ner i en thailandsk stol, då när jag lutade mig bakåt och njöt som mest, gick stolen i 3 bitar och jag satt plötsligt på golvet under buller och bang!! 65 thailändare skrattade åt utlänningen....

Så låt mig presentera mr Bean, allt händer tydligen mig!! Jag skickar en ny lägesrapport snart, men läget är OK, jag trivs jättebra faktiskt, och det blev bättre an vad jag vågade hoppas på!!

27 augusti 2008
Sitter nu vid min egna dator och är lite smålycklig enär jag skall få tillbaka 8.000 BAT ifrån speditionsföretaget som införtullade min låda och körde den till mig i onsdags förra veckan.   
                                                                                                           

Själva jobbet de gjorde, föregicks av att jag godkände deras offert som stipulerade ”enl. utlägg och redovisade”
När jag fått lådan så skickade jag för säkerhets skull ett mail till bolaget och bad om vouchers då på deras utlägg gentemot tullverket i Thailand, Det var ju speciellt där som jag reagerade när jag fick reda på att de ville ha utav mig 16.300 BAT!!!

Jag fick inga svar, och igår kväll skickade jag ett nytt, kanske lite snäsigare.. och idag just nu fick jag svar ifrån dem,att de kollat med sin account-central och att bolaget endast betalat till tullverket härnere 8.374 BAT.. och de bad mig om mitt kontonummer, så de kunde returnera mellanskillnaden, alltså nästan exakt 8.000 Thailändska pistoler...Gött va... låter mycket, men det är endast c:a 1.600:- men som ni kommer ihåg ifrån min förra rapport , så vet ni hur mycket man kan få eller göra för 8.000 BAT!!

Så dagen fick ett bra slut idag...Det kan man dock inte säga om i lördags, till min Mr Bean-lista kan man nu lägga följande:
•Jag köpte då 2st datorbord, 1 till min dator och 1 till min lilla inspelningsenhet..jag började med att installera datorn, gick bra... satte mig ner glad i hågen och körde den där jädra högra stortån (den som doktorn karvade i) rakt in i ena sidan på bordet. Dessa bord, skåp och sängar i knivskarpa i sina hörnen.. blodvite uppstod och efter en dag flödade varet friskt som ”viskan” i Halland!! 
                                                   
Min tillkommande (gammalt sjukvårdsbiträde) tog hand om saken, och nu är tån hyggligt bra igen.. - 2 timmar senare alldeles innan läggdax, var noga när jag satte mig ned vid datorn att inte köra stortån i bordet,  vadå.... naturligtvis så kraschade jag in i tån bredvid den förra skadan och rev upp den också.. stort blodvite igen,  och jag svor, men den verkar vara Ok nu igen, så man skall inte klaga..

Annars leker livet som det gjort hittills, har egentligen inget att klaga på, utan går istället och väntar på att ”jante-lagen”skall träda in, och jämna ut livet för mig medelst lite skit och problem. men tills dess så skall jag försöka att njuta av livet så gott det går!!! I och för sig, om man skall vara alldeles ärlig, så har kanske jantelagen redan satt igång!! Ett par kompisars fruar, som man ju umgicks med förut kan inte fatta ”hur jag som en nykter person, går på det här med att åka till Thailand, där allt bara handlar om [se x_].

Nu kanske dessa fruar inte e mycket att lyssna på, de tillhör den där gruppen av människor som gärna reser ut i världen ”men inget ser”, och sedan läser de repotage i nån tidning där alltid sanningen står.. Sanningen e ju alltid svart och vit, fattar ni??? Nä Jag skiter i dem, och lyssnar hellre på Er i gänget som fattar hur viktigt det är att man inte ångrar det man gjorde i livet.. utan tar chansen om man nu har möjlighet att ta den..

Var på banken idag och betalade lite pengar till Israel och till Sverige, det tog en herrans tid, men fasen va trevliga de är, erbjuder mig först vatten och sedan kaffe!!! När jag skall gå efter avslutat rabalder och allt OK,så säger damen som hjälpte mig, att det var jättekul att ha med mig att göra och att jag var en supertrevlig falang!! Känns faktiskt skoj att höra...

Nu har jag dator och nu har jag min musikanläggning, allt verkar funka med dator och musiken, förutom ett smärre mjukvara-problem med musiken, men jag får skärpa till mig och försöka att lösa det på något sätt!!

forts. följer om inte blodvite förhindrar det....

[Ubon]

Ståltåhätta kan spara på mången tå

Funderar lite på detta med lådan och flytten, skickades lådan samtidigt och
den kommer fram inom 6 månader eller något liknandes så var det tullfritt
läste jag mig till som hastigast när jag kollade tullreglerna med kina

Ubon

[legolas]

Jag skickade lådan i "min" trafik, det tar cirka 1 månad från hamn till hamn. Om du skall ha det tullfritt, så var det 6 månader man hade på sig, OCH du skall också ha ett giltligt 1 års uppehållstillstånd baserat på på bl.a. retirement (enklast) eller marriage eller annat typ. business m.m.

Men på ett "Non immm O"-VISA - 3 månaders så blir det inget tullfritt..
 

[Bond]

Underbar läsning 

Fick du inte panik när du kom upp till "byn" och ingen kunde engelska, eller kunde de det? Jag menar när det gått några månader och att inte kunna snacka lite skit med någon på svenska.

Jäkligt tufft det där att du röjde allt gammalt ihopsamlat "skräp" innan du åkte ner också. Man vågar knappt titta i skåp och lådor, bara en massa skräp. Jag skulle inte sakna nåt tror jag. Av mina grejor. Hänger väl ihop med att man lärt sig att inte fästa sig så mycket för prylar. Men prylarna är ju trist nog en del av ens identitet också. Här hemma i Sverige.

[legolas]

Du vet Bond, först så var man ju kär, inget snack om den saken. Men snart nog så kom ju vardagen och man började att fundera över sitt liv. Som tur är så har jag ju varit ensam ganska länge och klarat det lätt under min tid i Sverige. Men precis som du säger, då hade man åtminstone kompisar både ungkarlar och familjer och en massa hobbies.

Nu satt man här ute på vischan i Isaan. Bra var dock att vi pratar om en stad här (Chaiyaphum) typ 50.000 invånare, och inte en liten by. Jag tror att bylivet hade knäckt mig fullständigt.

Jag är dock en pratsam fan och har inga större problem att tjöta med folk. Jag mötte flera, ja mängder av falanger ute på min små turer. Inga var dock svenskar, så engelskan blev mitt vattenhål s.a.s.

Efter cirka 6 månader, så träffade jag en amerikan, som senare skulle bli min bästa kamrat här i landet. Vi lyckades t.om ordna till det så att jag köpte hus på hans gata, så nu bor vi cirka 28,5 meter ifrån varandra, skittrevligt. Det har mer och mer blivit mitt hem.

men dock finns tankarna om de gamla vännerna. Fotbollen, musiken ihop med polarna o.s.v. Visst längtar jag efter dem, men icke så mycket så att det skulle få mig att åka hem till Sverige igen. Det är alldeles för mycket fördelar med att bo här nere och alldeles för många nackdelar att gå tillbaka till det "liv" man hade förr hemmavid.

 

[legolas]

augusti 2008
Den 24 augusti köpte vi en motorbike (vespa tror jag det är-snabb som fasen), så nu kan jag ta mig superlånga sträckor snabbt och resten cyklar jag som vanligt.

Dock så kan jag berätta att jag den 9 september var nere med Yongyut i Bangkok för att fixa förnyelse av mitt VISA.

Här hemma på konsulatet (Thailändska) så var de väldigt petiga, nästan avmätt stil, och förklarade att jag kunde ju åka ur landet var 3.e månad om jag ville ha en ny 90 dagars-period. Och om jag till äventyrs åstundade ett 1års-visa, så måste jag åka hem till Sverige och ansöka om det här. Annars skulle det inte gå... det var en herrans massa krav för att få detta 1års-VISA, så det lade jag på hyllan ganska snabbt och fick sedan mitt 3 månaders.

Här finns en massa förståsigpåare må ni tro..alla har en åsikt om hur det fungerar med visa, den siste var Norrman (!!) han sa till mig att det bästa var att åka till Mogdaharn (Laos), alltså först ner till Bangkok med bussen 34 mil, sedan vidare efter att ha fått papper på Sv Ambassaden med buss styvt 80 mil till Mogdaharn.

Där skulle jag kämpa med 2 olika tullmyndigheter, ligga över natten och om allt gick bra och till en kostnad av totalt 9.000 BAHT så skulle jag kunna åka hem igen samma jädra långa väg som jag kom dit. Vi talar alltså om en rundtrip på minst 220 mil, fy fasen...

Vid detta laget, så började jag själv att kolla på nätet och lusläsa den info jag fått från alla ställen... Nu blev jag fast övertygad om att det absolut bästa är nog trots allt att ringa till Sv ambassaden, fick tala med en superkille, som var hur trevlig som helst, han försäkrade mig om att det där med att åka till Sverige och söka 1års-VISA, var rent struntprat av konsultatet i GBG.

Allt jag skulle göra sa han, kom till mig i Bangkok så skriver jag ut ett intyg om din inkomst, bara du kan styrka den gentemot mig. Ta detta papper plus kopia+original av passet´+ 1 foto samt fyll i en ansökningshandling på immigration-office i Bangkok, så är allt OK sa han.. hur enkelt som helst .

Sagt och gjort jag stack ner den 9.e september, fick mitt intyg av honom, taxi till immigration office, fipplade där, och 1.900 BAHT och 4 timmar senare så gick jag lycklig ur byggnaden med ett 1års-VISA i handen. mycket enkelt... Tänk att man skall behöva lyssna på alla som tror att de kan allt..

Maten börjar faktiskt gå mig lite på nerverna, jag tror dock att det handlar om nån typ av omställning av kroppen.
Innan tyckte jag när allt var nyhetens behag, att thaimat var suverän, med sallader och allt var det innebar. men nu när man nyktrat till lite grand, så inser man att maten hemma (hemlagat alltså) inte alls var så himla dum. Faktiskt bäst i världen.

Jag har ju fortfarande den inställningen att man skall t.ex. äta en köttabit, potatis, sås samt sallad (tomat, gurka och sallad av nån form) och skölja ner detta med öl, vin, mjölk eller vatten..

Thaiarna äter till frukost/middag/lunch eller vad ni vill; fisk, skuret kött i väldigt små mängder och sedan öser de ogräs, blommor, skjälkar, i stort sett allt som växer utanför, till maten och kompletterar med ris.... fasen, jag vill inte ha mitt kött nerskuret i strimlor, utan riktigt fläskiga tuggor. Dessutom fick jag leta i 3 veckor här i Chaiyahum efter kniv att äta med.

De äter ju med sked och gaffel.... till slut fann jag dock knivar, och nu kan jag äta med kniv, stryka ut marmeladen eller smöret med kniven, och ta mig fan om inte thaiarna här hemma, hela gänget numera använder kniven till vardags.. konstigt fölk... detsamma gäller faktiskt även:

Gillar ägg på morgonen,,, fixade ägg men fick koka ägget i en jättegryta, varefter jag tröttnade på detta, cyklade ner till superaffären och fick tag i en liten kastrull till min äggkokning, resultat; ojoj va bra den kastrullen är bra till att laga thaimat i.... alla vill ha den... konstigt fölk...

samma gäller; Varmt härnere nästan 35 grader varje dag, hela dagen, och alla matrester som hamnar på bordet är enligt mig en bakteriehärd som heter duga. De använder en torr handduk och torkar ibland. jag försökte att förklara att det är inte bra; -”ni skyfflar alla bakterier ifrån ena ändan av bordet till den andra bara”

Vi skall ha en typ som vi har i Sverige som suger upp skiten ifrån bordet och gör det rent (wettex eller nåt heter den va...) de lyssnade inte alls, som vanligt..
återigen fram med cykeln och ner till  affären, fann fasimej exakt samma som hemma tog hem dem...
De sket fullständigt i denna wettexduk utan fortsatte med handuken. jag blev [¤#@@¤%] och sade till dem en middag...

Jag/vi satt och åt.. jag råkade tappa en matbit på bordet, tog biten och slängde ut den genom fönstret, de blev skitsura, men nu fick jag chansen att prata, och sa till dem argt -”jag som är falang, för mig är det rena rama dödsfällan att äta mat som hamnar på Ert smutsiga bord, det ni bara skrattar åt, dör jag av,, förstår ni.. så gick jag och tog fram den våta trasan jag handlat och torkade av... ”nu är det rent, även för en falang”!!!
Resultat, de diskar numera med denna trasa, och handuken åker fortfarande fram för att rena bordet.... könstigt fölk!!!

På detta sättet håller det på, men man måste älska dem ändå.. de är som små barn, det sista jag berättar idag är detta:
Ni vet när våra barn kissar eller bajsar på sig och vi tvättar dem rena, så avslutar vi ju med barnängens puder i rumpan, vilket ju är gött för ungen ifråga....

Harre jädrar... här i Thailand så använder thaiarna (alla) barn som vuxna detta puder i ansiktet hela dagen lång... inte nog med det, de måste visa alla runtomkring att de har puder, de smetar på så mycket att ansiktet blir VITT, stryker alltså inte ut det.. de vill visa att de inte är brunbrända, vilket är lika med risodlare /arbetare... och det är inte fint för en Thailändare att vara brun, en del är så bleka härnere att man tror de är sjuka.

Min tillkommande skyler sig i solljuset och har använt nåt äckligt medel för att bli vitare, men jag blev [¤#@@¤%] och sade till henne. Att om hon fortsätter med detta, så kan jag lika gärna börja kolla på falangtanter, de är ju vita.. försökte prata med henne så hon skulle förstå att vi från väst gillar den lite bruna hyn, inte den likbleka engelska varianten.... faktiskt, jag lyckades tvinga henne att sluta med skiten.. i 3 veckor. Nu är krämen framme igen och hon smetar in sig med skiten... könstigt fölk!!

Så ha det bra nu ett tag till, hör gärna av Er till mig, så jag får lite news, jag saknar Er alla och livet i Sverige, men inte alls så mycket, så det kan få mig att komma tillbaka..

Forts. följer ...........

[Wanpen]

Vilken berättelse, bravo

[Berralund]

Helt suveränt, legolas! Mera....