Visarun, Kambodja... Ett nödvändigt ont!
Idag! Måndag den tjugoåttonde februari, så startade dagen med
duschen strilade över kroppen,efter dusch blev det rakning inför
kommande fotografering. Typiskt att man måste införskaffa nya frächa
passfoton, de gamla har tagit slut.
Chonburi city, Kl: 08:40, hoppade jag och Jongrak i bilen med passet
i fickan, drygt 45-50 minuter senare var vi framme, mycket trafik
på vägen ner, vid infartsporten som välkommnar alla till Pattaya.
Väl i Pattaya så var det bara köra som vanligt Sukhumvitroad rakt
fram, tills vi skulle svänga av till höger och upp på Pattaya Nua,
framåt till Delfinrondellen vid Dusit resort hotell.
Väl vid rondellen ska man missa 2:nd road och göra en lätt vänster
ner mot Beachroad, Beachroaden följer vi hela vägen fram till
köpcentrumet"Royal Plaza Garden"som dyker upp på vänster hand, där
vrider jag på rattkringlan och försvinner ner i deras parkeringsgarage.
Efter vi funnit en bra plats att ställa bilen på, nära utgången, så
kliver vi ur och låser bilen.
Jag och Jongrak börjar traska i garaget mot utgången, samma väg som vi
kom in med bilen, till slut är vi uppe på beachroaden igen.
På beachroaden går vi tillbaka i nordlig riktning tills vi kommer fram
till 13/2 Soi Postoffice, vi följer denen circka tjugofem meter och
kommer fram till resebyrån"Champion Tour"och kliver in.
Väl innanför dörren stöter jag på Arve från Norge som driver"Sailor Inn"
på samma Soi,säger automatiskt godmorron till honom, det verkar som han
är ute i samma ärende som jag själv.
Jag lämnar över mitt pass till mannen bakom disken, han frågar mig vad
jag vill göra och han får ett snabbt svar i från mig: -Visarun.
Champion Tour's är en resebyrå som jag alltid har använt mig av och de
har en god service gentemot kunden.
jag vänder mig mot mannen bakom disken och säger att jag behöver hitta
en fotoshop så jag kan ge honom två stycken passfoton, ber honom att
fortsätta med pappersarbetet så återkommer jag med fotografier.
Kliver ut på gatan igen och börjar gå öster ut på Soien, kommer ihåg
från tidigare att det låg en kodakshop inte långt ifrån resebyrån, men
denna gång verkar det att fotobutiken är borta!
Vi fortsätter uppåt på soien och letar efter en annan fotobutik eller
annat alternativ, börjar närma oss"Hasses", jag säger till Jongrak
att sätta sig där inne och vänta på mig där, hon är gravid i sjätte
månaden och snart inne på sjunde, så jag kan gå vidare på min jakt.
Går från Hasses till Secondroad, svänger av till vänster och börjar
igen leta efter en fotoshop, tittar lite till höger tvärs över
secondroad och ser ingången till Tims typ-av-dans Bar, där har mången
pilsner slunkit ner och svalkat strupen.
Hur många vackra Thai tjejer har inte gått förbi en där inne och
flörtat med mig, frugan skulle bara veta!?!
Fortsätter förbi soi 13/1 i sökandet, men inget verkar finnas i
närheten, blicken flackar överallt för att finna det jag vill ha tag
i, kommer fram till soi 12 och viker av västerut, ner mot beachroaden igen,
men det verkar dåligt med fotobutiker i närheten, fem till sju minuters
gångväg mot beachroad kommer jag fram och viker av i riktning mot resebyrån.
Känner mig lite nerslagen över att inte hitta en fotobutik, men plötsligt!
Kommer hoppet tillbaka, om jag inte missminner mig så ska det finnas en i
Royal Plaza Garden, stegen blir lite längre och det känns lättare.
Men under min promenad till royalplazagarden så släpper jag inte blicken
för en butik.
Soi 13/1 kommer upp i siktet, men tanken säger att det inte finns något på
den soien, jag såg ju inget från Secondroad, men jag kan inte låta bli att
svepa min blick en gång till över soien, där uppe circka 45 meter in på
soien, ser jag en skylt som säger Internet och lite längre ner på samma
skylt"PHOTOSHOP".
Från Beachroad var det inget hinder att se skylten, jag kliver in i
internetbutiken och frågar tjejen bakom disken om de gör passfoton, tjejen
bakom disken tittar upp mot mig och säger: -Sure! we do that, six pictures
onehundredtwenty Bath.
Äntligen kan jag få mina efterlängtade bilder, en kvart senare kommer jag ut
på soien igen och går med stormsteg tillbaka mot resebutiken, där lämnar jag
två stycken till mannen som häftar fast dem i mina papper, han ger pappren
till en medarbetare, till henne betalar jag också ettusenåttahundra Bath för
Min Visarun.
Lättad över att allt är klart till imorron den första Mars, jag går tillbaka
till Hasses och hämtar Jongrak, vi går till bilen för att åka hem till
Chounburi city, väl hemma igen, landar vi vid ett tiden ungefär...
Visarun, Kambodja... Första Mars!
Klockan ringer redan 04:00, stiger upp ur sängen och hasar mig till
badrummet och duschen, duschar, borstar tänder, rakningen klarade jag av igår,
ansiktet känns okej fortfarande, livet har återkommit i kroppen efter tvagning.
Tillbaka i sovrummet slår jag igång kaffemaskinen, måste ha en kopp kaffe också
annars är inte den här morgonen komplett.
Jag räknar med att det skall ta strax under timmen att ta sig till Pattaya och
upphämtnings platsen på Soi Postoffice.
05:00, Kliver in i bilen, har med mig mitt resegodis bestående av tre stycken
burkar Archabeer och en påse Layschips barberque smak, sätter på mig
säkerhetsbältet, justerar sätet i den position jag vill ha sätet.
Jongrak's bror"Tik"vill köra mig till Pattaya, finner inget hinder om han vill.
Iväg vi far, svänger ut på våran huvudsoi: Pongthip,Baan suan, vänster och
ut mot stora vägen som tar oss till Sukhumvit Road Nr 7, vid rödlyset skall vi
svänga höger, mot Pattaya, vi hinner inte lämna påfarten innan jag säger
till Tik att åka hemmåt igen, naturligtvis hade jag glömt och lämnat plånboken
hemma, vilken idiot man kan vara.
Två vänster svängar senare är vi påväg mot hemmet igen, hela proceduren tar en
circka sju minuter av min/vår restid. Ok, plånbok hämtad, åter i bilen och samma
svängar igen för att komma ut på Sukhumvit 7:an, åker till närmsta tankstation
PTT, för att fylla på disel för en femhundra Bath.
Tankning över, glider sakta ut på Sukhumvit 7:an igen, jag säger till Tik att ta
vägen mot Bang Saen och Sukhumvit 3:an i stället, den känns kortare.
Två minuter in i körningen, säger tik att han behöver vända hemmåt igen. Nu är
det hans tur att ha glömt nått, fortfarande på Sukhumvit 7 kommer vi fram till
en U-turn i närheten av Global, Global har allt man behöver för
huset, jäkla bra butik. U-turn avlkarad, fort som tusan mot huset ytterligare
en gång till, det visar sig att han hade glömt att ta med sig en gasflaska fylld
med freongas som man använder till aircondtion för fylla på.
Det här börjar bli tjatigt, men samma jäkla procedur för att ta sig till
Sukhumvitroad 7,nu har vi totalt förlorat tjugofem minuter av min planerade restid.
Kan tänka mig att motorcyckeltaxi killarna som sitter vid infarten till våran soi,
måste haft jäkligt roligt över att se samma bil lämna soien tre gånger och komma
tillbaka två gånger innom tidsrymden av trettio minuter, hahaha! vilka klantar
vi är.
Klockan har nu hunnit bli 05:30 på morgonen,så en aning av oro kommer över att
inte ha tid att hinna få ner en stadig frukost på SailorInn, innan det är dags
att dra iväg till gränsen, upphämtning skulle ske mellan 06:00 och 07:00 på
morgonen enligt Chamipon Tours.
Vi passerar Bang Saen, Siracha, laem cha Bang och kommer fram till Pattaya
slutligen.
Tar oss till ner till Beachroad och soi 13/2 postoffice, där kliver jag ur
bilen, går till SailorInn, beställer en stor frukost för ettundrafyrtio Bath,
nu hade klockan blivit 06:10, resan hade över förväntan gått fort ner till
Pattaya.
Frukosten kommer på bordet, en tallrik med två stekta ägg, stekt potatis,
stekt bacon, ett glas juice, kopp thé, tre rostade brödskivor, smör och
jorgubbs marmelad, klämmer i mig i stortsätt hela frukosten utan bekymmer.
Blir tvungen att lämna en brödskiva och lite potatis på tallriken, mätt
och belåten låter jag allt sjunka tillrätta i magen och inväntar transporten.
Nu dyker en toyota minibuss upp på soien, men den åker förbi, några minuter senare
dyker det upp en ny minibuss utanför SailorInn, den här gången stannar den och
föraren kliver ut och kommer fram till mig, han visar upp pappren med mina foton
jag tog igår förmiddags, yes! äntligen påväg mot gränsen, men först ska vi hämta
upp tre stycken till som också ska göra visarun. Klockan har nu hunnit att bli 06:45.
Allt som allt är minibussen fullastad, inte ett säte ledigt, vi kör mot väg 9 som går
mot Rayong, den vägen har man kör många gånger när man själv bodde i Pattaya för fyra
år sedan.
Att vi nu är påväg så kan jag äntligen slappna av och sommnar in en stund.
Vaknar upp efter en circka timmes bilfärd, jag ser var vi är någonstans, vet sen
tidigare resor att det är dags för ett rökstopp på en PTT station och för de resenärer
som behöver lätta på trycket och ett tillfälle att uppsöka en toalett och utav er
läsare som stannat vid bensinstationer i Thailand vet hur dessa ser ut, så någon
närmare beskrivning behövs inte, jag öppnar en utav mina tre Archa och njuter.
På stationen blir det lite papper arbete för oss resenärer, fylla i och skriva under
våra departurecard och kanske också hinna inhandla lite resegodis, vilket jag
inte behöver göra, gjorde detta redan igår.
Tjugofem-trettio minuter senare hoppar vi alla in i minibussen och resan vidare mot
ChantanaBuri och närmare gränsen, resa fortsätter i vaket tillstånd, sitter längst
bak i minibussen och har bra utsikt över vad som passerar på min vänstra sida, ser
en skylt som visar till höger Ban phe.
Skyltar som talar om att vi kommer närmare till ChantaBuri och det dagliga livet för
en Thai passerar i en rask fart förbi mitt bilfönster, hastigheten vi håller, måste
ligga någonstans hundra till hundratjugo kilometer i timmen, jag ser inte
hastighetsmätaren på minibussen, men uppskattar att det är i närheten av jag tror.
En timmes färd senare, saktar vi in och gör en högersväng in på en mindre väg, nu ska
vi köra upp och över ett berg, nu har vi ungefär en fyrtiofem minuter kvar till
gränsen, den här sträckan går förväntans värt fort, på toppen på berget står en
poliskontroll, där alla bilar måste sakta in så poliserna kan få sig en titt,
vilka som sitter i bilen.
Efter poliskontrollen är det trettio minuter kvar till gränsen och nu ser man bara
en massa skjul som folk bor i, några enstaka murade hus flyger förbi, men dessa är
lätt räknade.
Gränsen är nådd! Efter ha passerat ytterligare två stycken militära bilhinder,
så stannar minibussen äntligen vid gränsen, klockan har nu blivit runt elva tretti tiden,
alla kliver ur bussen och går mot deparutre luckan på Thailändska sidan, jag
väntar i kön circka femton minuter innan det är min tur att få stämpeln i passet,
som säger att jag har lämnat thailand idag den första Mars, kliver igenom och ut
på andra sida som en statslös skulle känna sig.
Nu går vi fram till två tjejer som sitter vid ett bord och lämnar över passet,
till dem och här börjar nu en väntan, passet kommer nu att resa ensamt över till
Kambodja för att få ett Kambojanskt visum på andra sidan och dessa tjejer gör allt
behövligt i pappersutförande för att kunna återvända innom sittuationstecken lagligt.
åter igen till Thailand.
Delar av mina medresenärer tar en annan minibuss till butiken på andra sidan gränsen
och inhandlar sprit, cigaretter och dyligt, själv stannar jag kvar och öppnar min
andra ölburk och min chipspåse, hela denna procedur tar en drygt en timme, men det
är det värt väntan.
Tiden flyter på, snart börjar olika nationaliteters pass att återvända till tjejerna
bakom bordet, för alla västerlänningar är det som det är för ett barn på julafton.
Men tjejerna ska bara gör den sista ifyllnaden av papper, sen är det grönt att kliva
tillbaka mot passkontrollen.
Fyrtiofem minuter senare, ser jag att mitt pass anlända till bordet och jag har det i
min hand en minut senare, det är bara att gå till passkontrollen och få nya inrese
stämplar i passet, innan jag ställer mig i kön så kollar jag alla stämplar från
Kambodja är ok, väl i kön börjar jag fråga en medresenär var han kommer ifrån,
det visar sid att han är från England och söder om London, kul! Vi står i kön och
tjattrar på, han talar om att när han gick i skolan blev han tvungen att lära sig meter
systemet istället för tumsystemet, han tyckte att det var lättare att göra beräkningar
med metersystemet än det engelska tum.
Min tur vid luckan och damen kollar mitt pass, stämplar, Kambodja visum o.s.v. även att
det verkligen är jag på bilden,när hon har tittat igenom allt, så tar hon och stämplar
mitt pass med tre nya månader.
Japp! jag kan stanna en stund till i mitt paradis, den sista väntan på alla resenärer
kommit igenom tar en halvtimme till innan vi kan sätta oss i bussen och vända näsan mot
Pattaya igen.
Nu känns resan genast bättre, jag öppnar min sista Archa och firar lite för mig själv,
men vi ska fortfarande igenom tre stycken bilspärrar innan friheten gör sig hemma och
vi har en timme, en och en halv timme framför oss innan våran måltid hägrar framför en.
En måltid som ingår i priset för en Visarun, naturligtvis är det Thaimat som står på
menyn, för första gången visar sig att våran chaufför är mänsklig, han håller på att
missa vårat matställe och gör som alla thai, bryter mot trafikregler hejvilt.Haha!
På matstället pratar jag med chauffören och säger till honom att han behöver inte
lämna mig på Soi postoffice, utan det funkar bättre för mig om jag kan bli avsläppt
vid korsningen Pattaya central och Sukhumvit road, där ligger busstationen och bussen
till Chonburi går därifrån.
Någon thaimat äter jag inte, utan går in i shoppen brevid och köper en kycklingpaj
och en kratingdaeng(redbull), dessa två slukar jag med god aptit, sen sätter jag
mig ner och tänder en cigg och väntar på att komma tillbaka till Pattaya så fort
möjligt är, sista biten väg mot pattaya går fruktansvärt fort, vi är i pattaya
redan före klockan 16:00 och jag kliver av, går till bussen mot Chonburi för att
ta mig hem den sista biten, väl där så möter Jongrak upp mig med motorcyckeln.
Jag kliver innanför dörren klockan 17:50 och femton timmar senare lägger jag
mitt huvud mot kudden för att sommna gott, efter väl utfört arbete...
Jo-Be
